som mitt kärleksbarn jag hånglar med. trygg i sängen men med ena benet på golvet, varenda klädesplagg sitter på men jag placerar ändå ett täcke över dig. ensam vinfylla tills du, svarthåriga frände, tröttnade och lät vinet forsa ut som en flod och studsa ned i den mörkblå koppen. vinet skvätte. bar överkropp i sammetssoffan med en otänd cigarett i handen. jag pratar med dig och försöker, på automatik aska ciggen fastän den inte är tänd än.

hänger ut genom fönstret, omringad av fönster. sura tanter och halvdöda men nyblivna vuxna som aldrig syns, finns där innanför, nånstans.
jag förstår inte riktigt varför jag tvunget skulle röka i fönstret hemma hos mamma i en rökförbjuden lägenhet men det var okej.
du mitt kärleksbarn, eller syster... bästa vän. du vaknar, ställer dig upp och ser förvånat på oss två, idioter som dansar endast iförda trosor... till något förjävligt alternativt far&sons knarkrappande (lsd du är mina tankar, pcp mitt hjärta det bankar, ghb du får mig alltför lätt ur balans). vad som urartades av buffalo blues. vi förenas i fönstret för en tredje eller fjärde cigg. du klär av dig din tröja, helt naturligt. vi bar solglasögon fastän klockan var fyra på morgonen, såg troligtvis ingenting.

lyckan går nu hand i hand med någon annan. kyss mig kyss min hals kyss min kind kyss mig i pannan kyss mig på läpparna kyss mig där emellan läpparna på i min mun
lukta i min nacke omfamna mig låt mig lyfta dig i en kram
du behöver inte säga hej, vi bara ler mot varandra och är det en tår jag ser? känner?
skratta med mig, låt lyckan rusa upp likt kolsyra i din hals. endast vår närvaro är tillräcklig för att skapa eufori men jag tänker verkligen inte skriva att "love is our drug" för fy fan vad töntigt. och det är ju verkligen.. inte ens sant.
inte mer än en helg krävs för att skapa en mångfald av saker att tänka på och känna förtvivlan över. just för att det är som bortblåst. varenda liten sekund av närvaro försvinner senare i den där jävla bussen. kommer den tillbaka?
mer än en helg krävs för att bota din frånvaro.
bota din frånvaro
din frånvaro
(er frånvaro)

allt börjar med en cyberkväll för längesedan, lampskärmshattar var en hit. sedan, februari... var väl aningen ostabil  och sedan kul ibland. hade ett lov nånstans i februari som jag chipsade mig igenom på sofies vardagsrumsgolv. lovet var ungefär såhär: finner mig och sofie i hennes soffa framför TV:n. vi kollar på repriser på svt 2. "österlens trädgårdar" samt något om en urkass kör med white trash-brudar och schlager-hits. tittar bort från TV:n för att möta mobilskärmen och ser att klockan är fyra på morgonen... jaha...

på slutet var det nån fest där nått gick snett och sedan hittade jag en plunta whisky i min väska. jippie!

i fredags stod plötsligt nå jävla brud från stockholm i min dörröppning. nej alltså skojar ba, hon är bäst. inte bara någon jävla brud. jag och stockholmska rödluvan lurade hem min kära mate ida genom att locka med ca sex liter alkohol. utan hennes vetande stod stockholmy bakom min garderobsdörr och bara väntade på att få överaska genom att skjuta ifrån sig dörren med ett roger pontare-move (obs: när vindarna viskar mitt namn spelades i bakgrunden och när refrengen kom genomfördes planen).

ja alltså. februari-mars. har mest bara varit dum i huvudet och hånglat.