jo det har jag  ju egentligen. fast det var ju inte meningen att det skulle sluta upp såhär. ni förstår, en onsdagkväll när jag, av okänd anledning var aningen skakig tog jag till med saxen för att klippa håret bara lite kortare. sedan blev det ojämnt. sedan jämnade jag nästan ut det helt. sedan tänkte jag "kanske att jag skulle klippa luggen lite kortare" sedan blev det ojämnt, och för kort och så vidare. och där slutar jag upp. med hårtrimmern i högsta hugg, drar jag den längs med bakhuvudet. till slut är det bara luggen kvar och jag tvekar lite men vet själv att jag kommer ångra mig om jag inte trimmar av den också. sekunden senare faller en tjock hårtuss ner på golvet och jag tittar ner från spegeln och skriver snabbt på facebook till Sofie "VÅGAR INTE KOLLA MIG I SPEGELN". nu kan jag förmedla att jag har nästan lika långt benhår som huvudhår, och då tänker ni, "hur långt benhår har hon?" och ni som borde tänka om gör en äcklad min.